eeemmmmyyy

Ännu en gång som så många gånger förr känner jag ångesten komma krypande.
Ofta på natten, det är då det slår till och allt bara känns. Jättemycket.
 Alla känslor bara kommer och jag hatar det.
Idag är jag deppig, har haft ont i nacken hela dagen och bara allmänt trött på allt.
En riktig Jag-vill-bara-ligga-under-täcket-och-gråta-Dag.
Jag är kass på det här med känslor,
det är nånting som jag bara inte fixar och det har alltid varit så,
vilket jag är extremt trött på. Allt skiter sig.
Eller så är det bara denna dagen som det känns så.
Jag är i vilket fall på kass humör och tänker nu lägga mig under täcket och lipa av mig lite,
prata lite med mannen där uppe och hoppas allt känns lite bättre sen.



Godnatt!

Guds löften är som stjärnor -
ju mörkare natten är,
desto klarare skiner de.