eeemmmmyyy

FAN.

Jag måste skriva av mig, bara den första känslan jag har inom mig nu.
Jag är så förbannat trött på det här..
Orkar inte mer helt ärligt!
Men bättre att jag tar ut ilskan här istället för att ta ut ilskan på mig själv eller någon annan.
Imorgon är det en ny dag och back to normal.
I'm going to keep my head up high!

Jag orkar inte och jag vill inte heller för den delen.

FUCK THIS SHIT!

Ännu en gång som så många gånger förr känner jag ångesten komma krypande.
Ofta på natten, det är då det slår till och allt bara känns. Jättemycket.
 Alla känslor bara kommer och jag hatar det.
Idag är jag deppig, har haft ont i nacken hela dagen och bara allmänt trött på allt.
En riktig Jag-vill-bara-ligga-under-täcket-och-gråta-Dag.
Jag är kass på det här med känslor,
det är nånting som jag bara inte fixar och det har alltid varit så,
vilket jag är extremt trött på. Allt skiter sig.
Eller så är det bara denna dagen som det känns så.
Jag är i vilket fall på kass humör och tänker nu lägga mig under täcket och lipa av mig lite,
prata lite med mannen där uppe och hoppas allt känns lite bättre sen.



Godnatt!

Guds löften är som stjärnor -
ju mörkare natten är,
desto klarare skiner de.

Det är säkert, jag skulle göra vad som helst om jag bara kunde.

"Min nåd är allt du behöver."
Ja, i svagheten blir kraften störst.
Därför vill jag helst skryta med min svaghet,
så att Kristi kraft kan omsluta mig.
Ty när jag är svag, då är jag stark

Andra Korinthierbrevet 12:9-10

Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.

Filipperbrevet 4:13


Så står det i bibeln och Guds ord och kärlek gör mig stark.
I min svaghet är Gud stark.
Jesus älskade oss så mycket att han dog på korset för vår skull.
Jesus älskade ihjäl sig för dig och mig.
Det är stort, galet stort!

I min svaghet är Gud stark.
I min mörka stund är Gud ljuset.
I allt är Gud.
Det är till Honom jag vänder mig, i alla lägen, både bra som dåliga.
Gud vill oss inget ont trots att det ibland kan kännas så.
Han vill oss bara väl, Gud vill att vi ska vara glada och må bra.
Och det är det jag lever för i denna stund.
När allt vänder sig emot mig, när allting går fel och jag är nere på botten,
då vänder jag mig till Gud.
När allt går bra och det känns som inget kan stoppa mig, då tackar jag Gud.
Jag tackar Honom för allt Han gjort för mig.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son,
för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Johannesevangeliet 3:16

De senaste veckorna har jag varit ganska nere på grund av saker som hänt.
Jag har verkligen inte mått bra och jag har varit väldigt ledsen.
Men istället för att vända mig till Gud i allt det svåra så gjorde jag ingenting.
Det jag gjorde var att ringa en massa samtal hit och dit, det var fullt upp nästan hela tiden
med saker att göra och blev istället helt slut.
Jag gick runt och var ledsen men gjorde ingenting åt det.
Jag pratade med mina vänner och familjen men var fortfarande väldigt ledsen.
Jag glömde bort att be.
När jag insåg det att jag faktiskt inte hade bett till Gud på ett par dar,
 tog jag upp min bibel och läste den.
Jag kollade igenom mina favoritbibelord, lyssnade på lovsång och bad till Gud.
Det var en lång bön, jag pratade med Honom som min bästa vän.
Jag vände mig till Honom och bad om hjälp.
Och han lyssnade och jag kände styrkan han fyllde mig med.
Den känslan är obeskrivbar!

Jag är fortfarande ledsen och så men när jag verkligen tar mig tid att prata med Gud,
läsa bibeln eller bara lyssna på en liten enkel lovsång,
när jag tar mig tid att fundera över allt så vet jag i mitt hjärta att Gud bara vill mig väl.
Han älskar mig, precis för den jag är.
Jesus är min styrka.


I'll walk with you wherever you go
Through tears and joy, I'll trust in you

Jag finns alltid här för dig min bror, vad som än händer.

Skuggorna ska lätta, jag ska bära facklan själv.
För ingen vänder vinden, ingen vänder den åt mig.

Nu ska jag stå stark och bara blicka emot himlen.
 

Ett eventteam från Ny Generation anlände idag till vår skola Ållebergsgymnasiet.
Konserten var grym, teamarna var grymma, NG-gruppen är grym. Allt är grymt och jag älskart!
Jag blir så glad, känner mig så otroligt peppad och vill bara göra mer och mer.
Att få lära känna Jesus, vilken känsla!


Och hörrni, visst blir man glad av solsken? :)

Något behövde gå sönder.
Jag behövde bli sårbar.
Det behövde göra ont för att jag skulle våga.
Jag behövde gå sönder för att kunna bli hel igen.
Och jag gick sönder, hela jag brast i tusen bitar.
Men i den mest sårbara stunden knackade Jesus på.
Han knackade på mitt hjärtas dörr och den gången vågade jag öppna.
Jag vågade öppna mitt hjärta för Jesus.
Jag vågade låta honom läka mig.
Jag vågade följa mitt hjärtas längtan.
Jag vågade låta Honom göra mig hel igen.
Jag vågade tro på den man som nu har skänkt mig
så mycket mer glädje än jag nånsin vågat drömma om.
Jag vågade tro!

Jag är inte tillräckligt stark. Jag är inte stark hela tiden.
Jag är inte stark nu. Jag är inte stark idag.
Men det är okej. Det kan bara bli bättre!
Det är jag säker på.

De senaste dagarna har varit rätt spännande. I onsdags åkte jag och mina kära vänner ut till Falks grav, vilket var ännu en av mina briljanta idéer! Jag drog med mig Billman, Johanna, Edwin och Olle och ingen av oss visste vägen.. Men flyt som vi har följde Danne och Sofia med som vägvisare vilket var en himla tur. Väl framme så gick det inte att köra in på den lilla vägen, den var typ helt igensnöad. Så vi drack en kopp kaffe och började sedan att vandra den långa vandringen mot Falks grav.. Edwin och Johanna satt kvar i bilen med radio och helljus på. När vi andra kom tillbaka en timme senare (utan att ha kommit fram till slutdestinationen) så var Edwins bil död. Verkligen stendöd. Så det var bara att börja putta och försöka starta och putta och försöka starta, om och om igen. Utan framgång såklart. Det bör även nämnas att varken Danne eller Edwin hade startkablar. Så vi fortsatte putta bilen till en lite större väg och sedan åkte vi iväg och knackade dörr. Vi valde rätt hus där en mycket trevlig man lånade ut sina startkablar till oss. Det finns många vänliga själar där ute! Vi fick igång bilen efter många om och men och kunde börja bilresan hemåt.
Det var en spännande bilresa med mina kära vänner, tillsammans är vi starka! ;)


Såhär glada var vi när bilen startade igen ;)


I torsdags var jag barnvakt åt sötaste lillasyster och vi åkte till familjen Niklasson för att fira Evelina som fyllde 16 år! Det blev födelsedagsfika och film från yngre dagar, nämligen småstjärnorna från 5:an. Haha vilka minnen!
Senare på kvällen blev till att se den nya Beckfilmen med Danne som för övrigt var väldigt bra! Blev lite tjöt om allt och inget, bra kväll.

Jag kan men vet inte om jag vill, eller är det tvärtom? 
Jag behöver tid men mest av allt behöver jag dig.

Ge mig fredag nu!
Jag längtar efter den känslan, den oslagbara värmen och
allt som bara är utan att någon bryr sig.
Det ser jag fram emot.
Att bara vara mig inför dig och allt annat runtomkring kopplas bort.
Det önskar jag mest av allt just nu.


Vila i frid.

Take the selfish, take the weak

Jag sitter ensam hemma i mitt rum med nattens mörker som är så påträngande.
Med vacker lovsång som strömmar ut i mina öron känns det lite lättare.
Herren ger mig styrkan att resa mig upp igen när jag är som svagast. 

Så ikväll ber jag en stilla bön och bara väntar i det tysta.


Jag älskar dig.

Hela natten igår låg jag och funderade över livet och hur värdefullt, dyrbart
och skört det faktiskt är.
På mindre en en sekund kan hela livet förändras på ett så stort och oförglömligt sätt.
Livet handlar inte om hur dyra kläder du köper, vem som har snyggast skor eller bäst betyg.
Det viktiga är det som finns innanför allt det där, det som finns på djupet.
Kärlek, vänskap, familj.
Jag behöver inte dyra kläder, de snyggaste skorna eller de bästa betygen.
Det är inte de sakerna som gör mig lycklig här i livet.
Det som är verklig och riktig lycka för mig är min familj och mina vänner.
De som jag älskar, de gör mig lycklig som inget annat!
Vännerna och familjen är de som alltid finns där och ställer upp när det gäller.
Vare sig det är bra eller dåligt, det är de som reser mig upp när jag faller och
de som håller mig på jorden när jag flyger högt över molnen.
Vad vore livet utan kärleken till de som står en närmast?
Ingenting!

Ta hand om dig själv och varandra, tänk hur fort livet kan förändras.
Jag fick mig en riktigt tankeställare häromdagen och det fick mig att inse
att livet inte alltid blir som man vill.
Vad som helst kan hända när man minst anar det.
Det kan gå från att vara helt fantastiskt till en mardröm då både tid och rum stannar upp.
Tiden går och såren läks sakta men säkert medan ärren föralltid kommer att bestå. 
Det finns stunder då ärren går upp och börja blöda igen men det är då man måste stå stark.
Och jag vet att jag aldrig hade klarat allt som hänt under alla år
utan mina vänner och min familj.
Aldrig någonsin, inte en chans!
Det är ovärderligt!

Det är mycket som har hänt genom åren och mycket mer ska hända och jag tänker stå stadigt även när det blåser upp till storm!

I look beyond the empty cross
forgetting what my life has cost
so steal my heart and take the pain
take the selfish, take the weak
and all the things I cannot hide
take the beauty, take my tears

Nu sitter jag här med kaffet nära till hands och pluggar, gött att äntligen få lite gjort!
Snart kommer min underbara Johannsan och hämtar mig också,
blir väl kanske en pizza eller donken, det slinker alltid ner.
Dagen har varit rätt go måste jag säga;
skolan började 08.00 med härlig morgonbön och lite pyssel
sedan latin utan lärare = inget plugg överhuvudtaget och sista lektionen var filosofi
och det är inte ansträngande för fem öre, ganska roligt faktiskt.
 Slutade 10.50 och då åkte jag iväg med Matar, Ebbzon & Klaris och hämtade ostkorgar,
sedan vidare till Slutarp för att köpa potatissallad till bussresan imorgon.

Det är nämligen så att jag och mina latinare åker till Stockholm imorgon på Projektresa!
Det ska bli riktigt roligt, hoppas allt blir bra bara.

Glöm för all del inte att det är Komplimang-dagen imorgon!
Passa på att ge varandra komplimanger, alla blir glada av det och
det kan göra en hemsk dag till en riktigt bra!
En liten komplimang kan betyda så mycket! :)

Så här kommer min komplimang till er:

Du är älskad och bra för precis den personen som du är! :)
Gud välsigne dig!

Precis som regnet,
faller jag hårt mot marken.
Så som solens strålar sprider sitt ljus,
kommer jag allt närmre mörkret.
Jag gav upp drömmen om det vackra för längesen,
men ändå faller jag varenda gång tillbaka så lätt igen.

Nu sitter jag här igen som så många gånger förr med tårarna som rinner ned längs kinderna.
Tänker tillbaka på gårdagen som skulle bli så bra, vilket den också var, ett tag.
Men sen insåg jag att det antagligen inte blir bättre än såhär,
det var så märkbart och sen kom det där samtalet. Samtalet av oro och hjälplöshet.
Samtalet som nästan helt paralyserade mig.
Man tänker ju alltid det värsta och som tur var så var det ingen större fara.
Men den oro och rädsla jag kände, den vill jag aldrig uppleva igen.
Det är alltid så på nyår, man ser fram emot årets fest typ men det blir aldrig så.
Det bara skiter sig med allt ändå.
Ett nyårslöfte för 2010 är att inte se fram emot nyår så mycket nästa gång,
det kanske slutar bättre då.
Man kan ju alltid hoppas iallafall.


Maybe it's just not worth it.

Droger, droger, droger....
Överallt, var jag än är känns det som det är det ständiga runtomkring.
Droger. Den där förbannade skiten som är så otroligt lätt att få tag på.
Jag hatar det. Jag hatar droger. Jag hatar att se vad det gör med människor.
Jag hatar droger. Men det jag hatar mest av allt är att se vad drogskiten gör med mina nära.
Att se förändringen, att se hur människor omkring bryts ner. Att se hur mer och mer problem skapas och allt på grund av drogerna. Jag vet inte vad det är som gör att det är så tilldragande. Spänningen kanske. Jag vet inte. Jag vet dock hur det är att vara fast i ett beroende, t.ex rökningen. Det är jobbigt och det märks hur illa det gör en egentligen och ändå slutar man inte. Konstigt faktiskt. Det var dumt gjort att börja, en av de saker jag ångrar mest. Men det går att ta sig ur det, med lite vilja klarar man allt. Det är bara det att viljan och orken måste finnas där, för om den inte gör det så går det inte sluta. Och jag tror jag har viljan nu, jag har märkt vad rökningen gör med mig. Men det är så gött ibland, särskilt när man är stressad, pressad, ledsen, glad eller vad som helst egentligen. det gör mig lugn på nåt sätt. Men som sagt, med lite vilja klarar man det mesta.
Men det här med droger, hasch, kokain, amfetamin och allt vad det nu finns för skit. Nu kanske du tänker "aja, droger är så vanligt. Det är många som gör det och det är väl inte så himla farligt."
Och visst självklart finns det många som tar droger men när man verkligen får uppleva det i ens egen närhet, då är det inte de tankarna som kretsar i huvudet.
Det är istället oro. Oro för allt.
Tänk om nånting händer? Kan jag göra något? Varför Varför VARFÖR?
För om det skulle vara så att det faktiskt händer något, vad gör man då? Då står man där ensam, liten, svag och hjälplös. Och tro mig, den känslan är inte rolig. Allt jag vill är bara att det ska vara som vanligt, med allt.
Jag hatar droger!

Keep my heart somewhere drugs don't go

when i'm feeling weak and my pain walks down a oneway street
i look above and i know i'll always be blessed with love