Tårfyllda ögon och ett hjärta som svider.
Nu sitter jag här igen som så många gånger förr med tårarna som rinner ned längs kinderna.
Tänker tillbaka på gårdagen som skulle bli så bra, vilket den också var, ett tag.
Men sen insåg jag att det antagligen inte blir bättre än såhär,
det var så märkbart och sen kom det där samtalet. Samtalet av oro och hjälplöshet.
Samtalet som nästan helt paralyserade mig.
Man tänker ju alltid det värsta och som tur var så var det ingen större fara.
Men den oro och rädsla jag kände, den vill jag aldrig uppleva igen.
Det är alltid så på nyår, man ser fram emot årets fest typ men det blir aldrig så.
Det bara skiter sig med allt ändå.
Ett nyårslöfte för 2010 är att inte se fram emot nyår så mycket nästa gång,
det kanske slutar bättre då.
Man kan ju alltid hoppas iallafall.
Maybe it's just not worth it.
det gick som tur var bra ändå, men om det blir en nästa gång kanske inte samma tur infinner sig... Jag förstår din oro.
älskar dig vännen och finns alltid här<3
ja det gjorde ju som tur var det.. tack igen för hjälpen, hade aldrig klarat det utan dig.
älskar dig med <3
bara så du vet, jag älskar dig! <3
