Stockholm baby!

Nu sitter jag här med kaffet nära till hands och pluggar, gött att äntligen få lite gjort!
Snart kommer min underbara Johannsan och hämtar mig också,
blir väl kanske en pizza eller donken, det slinker alltid ner.
Dagen har varit rätt go måste jag säga;
skolan började 08.00 med härlig morgonbön och lite pyssel
sedan latin utan lärare = inget plugg överhuvudtaget och sista lektionen var filosofi
och det är inte ansträngande för fem öre, ganska roligt faktiskt.
 Slutade 10.50 och då åkte jag iväg med Matar, Ebbzon & Klaris och hämtade ostkorgar,
sedan vidare till Slutarp för att köpa potatissallad till bussresan imorgon.

Det är nämligen så att jag och mina latinare åker till Stockholm imorgon på Projektresa!
Det ska bli riktigt roligt, hoppas allt blir bra bara.

Glöm för all del inte att det är Komplimang-dagen imorgon!
Passa på att ge varandra komplimanger, alla blir glada av det och
det kan göra en hemsk dag till en riktigt bra!
En liten komplimang kan betyda så mycket! :)

Så här kommer min komplimang till er:

Du är älskad och bra för precis den personen som du är! :)
Gud välsigne dig!









Jag har kämpat, förlorat, klättrat och fallit.




Precis som regnet,
faller jag hårt mot marken.
Så som solens strålar sprider sitt ljus,
kommer jag allt närmre mörkret.
Jag gav upp drömmen om det vackra för längesen,
men ändå faller jag varenda gång tillbaka så lätt igen.






Tårfyllda ögon och ett hjärta som svider.



Nu sitter jag här igen som så många gånger förr med tårarna som rinner ned längs kinderna.
Tänker tillbaka på gårdagen som skulle bli så bra, vilket den också var, ett tag.
Men sen insåg jag att det antagligen inte blir bättre än såhär,
det var så märkbart och sen kom det där samtalet. Samtalet av oro och hjälplöshet.
Samtalet som nästan helt paralyserade mig.
Man tänker ju alltid det värsta och som tur var så var det ingen större fara.
Men den oro och rädsla jag kände, den vill jag aldrig uppleva igen.
Det är alltid så på nyår, man ser fram emot årets fest typ men det blir aldrig så.
Det bara skiter sig med allt ändå.
Ett nyårslöfte för 2010 är att inte se fram emot nyår så mycket nästa gång,
det kanske slutar bättre då.
Man kan ju alltid hoppas iallafall.


Maybe it's just not worth it.




RSS 2.0