eeemmmmyyy

Hide me now under your wings.

Aldrig trodde jag att det skulle kännas såhär.
Det var ju det jag ville, det var såhär jag ville ha det men varför känns det då såhär?
Bra och dåligt på samma gång liksom.
Hur kan ett hjärta vara delat på detta sättet?
Det hade aldrig funkat, det är ju en självklarhet egentligen.
Och det är såhär jag vill ha det, det är detta sättet som är bäst.
Jag vill bara slippa det här, den här känslan, den där jobbiga stunden som kommer
när mörkret faller och allt kommer tillbaka som en blixt från klar himmel.
Alla minnen, alla bilder, alla låtar.
Men det är väl så att det ska kännas och göra ont trots att det är vad som är bäst,
trots att det är vad jag vill.
Känslor går inte att styra, det är bara att försöka leva med dom och jag vet att jag fixar det!
Det var ju trots allt såhär jag ville ha det.

---

when i'm feeling weak and my pain walks down a oneway street
i look above and i know i'll always be blessed with love