eeemmmmyyy

Jag är glad nu, inte. Sitter med den där förbannade engelskan och jag orkar inte.
Så jag sitter här istället, engelskan får vänta.
Mina tankar är ändå inte med mig idag, de flyger bara iväg och jag kan inte koncentrera mig.
Så just nu skiter jag faktiskt i vilket.
Och jag som har lovat mig själv att tänka positivt, det går ju bra.
Men vad spelar det för roll, egentligen menar jag?
Det är mina egna löften jag bryter, vilket betyder att det inte spelar någon som helst roll.
Överhuvudtaget.

Känslan av att känna sig ensam, det är bland det värsta jag vet.
Att känna att man inte har någon som bryr sig, det är jobbigt.
Jag har några riktigt bra vänner,
men jag kan ändå känna mig så himla ensam och obehövd ibland.
Det känns som att alla har någon annan och jag har ingen, 
och just precis den känslan har jag nu.
Att alla skulle klara sig fint utan mig ändå.
Jag har mina vänner, men jag saknar känslan av att känna mig behövd.
Så vad spelar det för roll?